Reagerar när jag läser insändaren i Smålänningen 8/2 av ”gubben med räknestickan” som ondgör sig över att suppleanter får ersättning för att närvara på möten. Jag kan bara tala för mig själv och jag är ny i politiken med två ersättarplatser en kommunal och en i landstinget. Jag väljer att åka på alla möten jag har möjlighet till för att jag är intresserad och vill vara insatt den dagen jag behöver hoppa in som ordinarie. För platsen i kommunuppdraget får jag motsvarande min lön i ersättning och lite grann till, men det är en uppoffring av arbetstid för att åka iväg på möte mitt på dagen. För platsen i landstinget får jag ingenting, inte ens resan till Växjö, ändå väljer jag att åka dit för att få förståelse om det utskott jag sitter i.

Jag kan som sagt bara tala för mig själv, men jag vill att mina förtroendevalda är insatta i det som händer i de nämnder de är tillsatta att vara i oavsett om de är ordinarie eller ej, det blir än mer påtagligt i de nämnder där vissa partier inte har en ordinarie plats överhuvudtaget.

Jag anser det vara ett större demokratiskt problem om ersättarna inte dyker upp på möten. Fritidspolitiker har inte sina uppdrag för att tjäna pengar, då finns det annat man kan lägga tiden på som ger mer avkastning per avsatt timma. Men att man får ersättning för förlorad arbetsinkomst är väl det minsta man kan begära? De exakta utbetalningarna får någon annan redogöra för, men väg summan mot vad felaktiga beslut p.g.a. politiker som ej är insatta i frågan kostar.

Josef Tingbratt (KD)

Blir mörkrädd över Grängzells och Khoshnoods inställning i frågan om lösningen på brottsproblematiken i Malmö. Man driver frågan om öga för öga, tand för tand utan att se till helheten i problemen med kriminaliteten.

I en twitterdialog med Ardasan Khooshnood har jag försökt få förklarat för mig hur längre straff leder till färre brott? USA har mest fängslade människor trots extremt långa straff och det är inte en trend som ser ut att minska tyvärr.

Problemet med brottslighet ligger många gånger i bakgrunden av personernas liv även om det aldrig får vara en ursäkt. Segregationsproblematiken i bl.a. Rosengård leder i kombination med arbetslöshet till frustration som i sin tur leder till gängkriminalitet m.m. Aron Modig (ordförande KDU) har via Twitter (kanske ytterligare ställen) förnekat att detta är KDU’s hållning.

Khooshnood och Grängzell använder platsen i intervjun för att antyda att denna politikförändring leds av Mats Odell och Bengt Germundsson vilket jag inte har sett vara dessa personers agenda. Mer kraft till polisväsendet behövs absolut för att trygga medborgarnas tillvaro och tilltro till rättsväsendet, men längre straff är ingen patentlösning för att minska brott.

Rättvisa är viktigt för brottsoffer och även för fostran av förövarna, men jag vill först se belägg för att längre straff är ett skydd mot ökad brottslighet och tills jag blir bevisad om detta så påstår jag detta vara grundlösa påståenden. Omtanke om brottsoffer och uppföljning för att stötta drabbade är jätteviktigt och dåligt underbyggt idag. Men kriminalvården får inte bara bli en förvaring utan den kriminalvård som den bör vara.

[EDIT] Ardavan Khoshnood har på sin blogg kommenterat artikeln utan att egentligen ta avstånd från något som påståtts i artikeln. Sista meningen är obehaglig i mitt tycke:

”KDU har kommit en bit på vägen genom att ta ställning mot multikulturalism och kräva strängare straff.”

Hur kan man påstå något sådant i ett parti som förespråkar människans individualitet och fria vilja, vad i KD’s politik motiverar att ”ta ställning mor multikulturalism”??? Och är detta KDU’s officiella hållning?

Stefan Attefall sätter ord på många av de åsikter jag känner i frågan om partiledardiskussionerna inom KD, dessutom framkommer mer fakta som gör mig än mer övertygad om att det är bättre att behålla den partiledare vi har:

”Mats stod tvåa på riksdagslistan bakom Göran i både Stockholms stad och län. I både staden och länet fick Göran tolv gånger fler personkryss. Inte ens i Stockholms län, som är Mats hemmavalkrets sedan årtionden, lyckades han bli tvåa i antalet personkryss. Då var Mats ändå statsråd och vice partiledare.”

Att vi (KD) har fått mer att säga om i politiken än någonsin innan är också ett faktum, det handlar bara om att profilera oss mer mot väljarna och i mitt tycke gör inte Odell ett bättre jobb där än Hägglund. Det är vi i partiet som behöver sprida vad vi faktiskt har gjort i Sverige.

Attefall nämner också att valresultaten under Göran inte försämrats så kraftigt som hans meningsmotståndare låter göra gällande. Man kan se att även Alf Svensson som näst intill helgonförklarats inom KD stått kvar som partiledare även när man gjort enormt stora tapp i valresultatet. I valet 1991 fick man 7,14% i riksdagsvalet och till nästa val 1994 tappade man 3 procentenheter eller nästan hälften av väljarna. Sen gjorde man krafttag till 1998 och ökade till 11,77% men sedan har det sjunkt stadigt, men inget tapp i närheten av det mellan 1991 och 1994. Så uppenbarligen kan Kristdemokraterna satsa när det behövs utan att byta partiledare. Som jag sagt tidigare har vi en partiledare med större förtroende bland svenska folket än Kristdemokraterna själva, då handlar det inte om ledarskapet utan om oss, gräsrötterna i partiet.

Jag ska på Kommun och Landstingsdagarna nu i helgen där även det extra rikstinget hålls. Jag ser fram emot en diskussion och hoppas att beslutet tas att fortsätta med befintligt ledarskap. Däremot ser jag gärna att Odell får behålla sin plats i partistyrelsen, man skall inte petas för att man är kritisk eller ifrågasätter (ej heller ur en bolagstyrelse, se tidigare inlägg), hellre en person som säger att han/hon vill bli partiledare än att ha situationen som Socialdemokraterna sitter i nu. Ifrågasättande är sunt i en styrelse och ger en dynamik som behövs.

Jag har varit närvarande vid besluten kring budget men ej haft beslutsrätt. Jag står även bakom de uttalande Styrelsens Ordförande Christer Henriksson har gjort i frågan.

Men eftersom jag i rollen som ersättare inte fattat besluten som vårt kommunalråd tydligen tycker är fel och inte heller ombetts annat än via medier att avgå så kommer jag inte heller lämna min plats.

Jag vidhåller fortfarande min åsikt att beslutet att kräva styrelsens avgång när styrelsen gjort det som krävs av en styrelse enligt aktiebolagslagen är ett grovt övertramp mot yttrandefriheten och ett maktutövande som ligger bortom rim och reson.

Se tidigare inlägg för mer info i frågan.

Problemet är att för att täcka avkastningskraven måste intäkterna ökas, elpriserna är reglerade enligt många regelverk och får inte höjas hur som helst. Kvarstår då fjärrvärmepriserna som är de som måste höjas för att täcka avkastningskravet. Men det får vi inte göra för samma politiker som driver avkastningskravet… Moment 22?

Landsbygdsskolornas debatt är fullt förståelig då den påverkar många människor och det är ingen enkel fråga när det handlar om anpassning till plånbok, skollag och andra faktorer och jag tänker inte debattera den vidare här.

Järnvägen är tyvärr i nuläget ett avslutat kapitel i Ljungby som lär dröja många år innan vi eventuellt får se här igen, diskussionerna om spårområdet diskuteras ändå ständigt.

Toalettdiskussionen är så pinsam så det räcker med att nämna att den ännu inte är på plats.

Nu kommer dock det senaste i lite annan dager då jag själv är involverad i viss mån. Jag är ersättare i Ljungby Energi och fick idag veta att jag kommer avsättas (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=4900672). Bakgrunden är att våra alliansvänner tillsammans med (S) har tyckt att Ljungby Energi skall ge ut en avkastning på 22 miljoner om året för att bekosta kommunens skulder. En avkastning till ägarna är givetvis förståeligt, men när avkastningskravet kräver att Ljungby Energi lånar, är det ok? Upprinnelsen till avsättningen är att VD Åke Danielsson och styrelsen varit överens om att enda möjligheten att både avsätta pengar för avkastning och framtida investeringar är att höja fjärrvärmetaxorna, annars måste man godkänna en budget som kräver enorma lån inom en 10-årsperiod då man kan se redan nu behovet av investeringar i storleken 600 miljoner inom 10 år (ny panna).

Ljungby Energi har prisats för sin goda ekonomiska skötsel och jag kan också meddela att de budgetförslag jag sett visar på en nykter och planerande ledning som ser c:a 25 år framåt (hur många företag har den framförhållningen?). Nu vill man i ett kortsiktigt förslag mjölka ur detta företag och då har styrelse och VD meddelat vad konsekvenserna blir. För detta sanninssägande så väljer man att gå ut med att styrelsen måste avgå. Får det bara finnas en åsikt i frågan?

Enligt Aktiebolagslagen skall styrelsen alltid se till bolagets bästa och det är det man gjort i frågan. Skall man då tvingas avgå?

Att avsätta VD och styrelse i ett företag med sviktande lönsamhet och dåligt skött ekonomi är en sak, att avsätta när företaget prisas för sin goda ekonomi är vansinne.

Jag känner själv en oro för Ljungbys framtid då man nu ser mycket kortsiktigt på saken i denna fråga, jag har förhoppningen att fortsätta med politiken framöver och om 10 år är det jag som kanske måste ta ansvar för dumheterna som klubbas igenom nu. Om 10 år måste Ljungby kommun som det ser ut nu ta ett lån på 600 miljoner kronor för en ny panna för att man inte låter Ljungby Energi sköta detta på det ansvarsfulla sätt man redan gjort.

Min tes är att politik inte kan vara svartvit och det gäller även denna fråga. Det är inte så att styrelsen gått emot ägarnas beslut, men ifrågasatt det och den dag ifrågasättande leder till avsättning så blir jag rädd för hur demokratin ser ut i Ljungby kommun.

Det finns många fler faktorer i denna fråga som är värda att ta upp, men jag lär få möjlighet att återkomma i ämnet.

//Josef

http://www.smp.se/nyheter/almhult/ljungby-byter-ut-energibolagets-styrelse(3105244).gm

Läste Torstens visa inlägg angående krisen i KD ur ett kristet perspektiv och måste hålla med helt och fullt om det faktum vi måste hålla oss långt borta från Tea-Partyrörelsen om vi skall ha någon trovärdighet kvar inom KD i Sverige.

Den politik som förespråkas där från den kristna högern är inte det jag ser som en kristdemokratisk politik där vi i valet kampanjat om ett mänskligare Sverige. Om däremot Mats Odell är ett så stort steg till höger så det kan liknas vis Tea-Partyrörelsen som ”Ungdomsförbundets ordförande” skall sagt tror jag dock inte.

Men som sagt tidigare här i bloggen, om Hägglund ska bort så är inte Odell ett realistiskt alternativ, saklig och kunnig. Men lite för gammal för att attrahera de yngre väljare som vi så väl behöver samt en lite för tråkig utstrålning, ser risken att vi får samma bekymmer som Moderaterna fick under Bo Lundgren.

Nej behåll Göran eller kom med bättre förslag.

//Josef

Det som är mest talande i sammanhanget är det oroväckande i att vi har en partiledare som i undersökningar visat sig vara betydligt populärare än KD. Där ligger det stora problemet, skjut inte på Göran, undersök istället vad vi som parti kan förändra, förbättra och förtydliga.

Det är viktigt med partiledaren i ett parti, men först behöver politiken bli intressant, galjonsfiguren (partiledaren) kommer sedan föra politiken för oss.

Om nu Göran väljer att stiga åt sidan så är frågan vem som ska ta över? Jag gillar Mats Odell, men det känns som ett steg bakåt att välja en partiledare som redan är 64 år, vid nästa val är han alltså 67 år gammal, det finns visserligen mycket erfarenhet och kunskap, men finns hungern där?

Tills det kommer fram en bättre kandidat så anser jag att Göran är ohotad i mina ögon.

Längesen jag skrev inlägg här nu. Har väl haft sommarlov kan man säga.

Hörde olyckskorparna kraxa avseende att KD inte fick gehör för sin önskan att sänka skatten för pensionärer (se länken).

KD överkört om pensionärsskatt « Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle.

Jag tror dock att detta kan gynna partiets stöd då jag tror att många i Sverige håller med KD i fråga om att det är viktigare att sänka skatten för pensionärerna än att sänka restaurangmomsen. Orsaken till att KD inte fick gehör är ju pga att man är för små. Så det ska bli intressant att se vad detta gör för opinionssiffrorna.

Over and Out.

Mycket bra sammanfattat om KD’s förtydligade inriktning och man påpekar även de två viktiga besluten för småföretagare och studenter som Rikstinget tog gällande avskaffandet av sjuklöneansvaret för företagare och borttag av inkomsttaket för de som får studiemedel från CSN. Två viktiga frågor som kan bli mindre profilfrågor för KD om de drivs på rätt sätt och användbara som vallöften inför nästa val.

Jag tror på KD och tror att vi har möjlighet att växa med rätt profilering och att våga sticka ut hakan. Rikstinget kändes hoppfullt och delegaterna inspirerade.

Nu skall vi arbeta på att få Ljungby kommun till bästa kommunen för unga att leva och växa upp i, det kan nog alla vi som bor i kommunen ställa upp på, eller hur?