KD-kvinna: Föd och adoptera bort i stället för abort – rapport | svt.se.
Gunilla Gomér har fått uppmärksamhet i media angående sitt utspel att kvinnor istället för att göra abort skall gå klart graviditeten och sedan adoptera bort barnet.
Givetvis surrar internets blogg och twittervärld av förlöjliganden av hennes uttalanden utan att faktiskt lyssna in vad hon vill få sagt.
Jag har tidigare nämnt att jag inte tror på att aborter kan stoppas helt, samtidigt som man inte skall ta lättvindigt på den alarmerande höga mängd aborter som utförs i vårt land. Preventivmedel finns som är betydligt mindre kontroversiella än att göra en abort. Framförallt om man ser till de psykiska påfrestningar som en abort KAN innebära jämfört med att använda t.ex. en kondom vid samlag…
Rapport rubricerar inslaget med ”KD-förslag: nollvision för aborter” och det är inget KD-förslag men en vision för Gunilla Gomér och jag kan förstå hennes grundhållning. Hon är utöver att vara KD-politiker ordförande i föreningen ”Ja till livet” som är en anti-abort lobbygrupp och därmed står hon på två ben när hon uttalar sig i frågan. Det är otydligt i den intervjun som genomförts om hon uttalar sig som Kristdemokrat eller ordförande i Ja till livet.
Men trots det tänker jag försvara henne även ur ett KD-perpektiv.
Problemet i vårt land angående frågan om abort är att när det ifrågasätts så lyssnar ingen på argumenten utan skrattar och vänder bort ansiktet. Abort är ingen enkel fråga och kan inte skrattas bort vare sig man är på ena eller andra sidan i frågan.
Det Gomér säger är ju att hon ser problematiken i att många par i Sverige idag desperat längtar efter att få barn men inte kan få det samtidigt som aborttalen är skrämmande höga. Det hon föreslår är inte att varenda abort skall ersättas av en adoption, men att möjligheterna att välja adoption ISTÄLLET för abort skall förenklas och finnas som ett alternativ för den som av olika orsaker känner svårmod eller tveksamhet inför att göra en abort.
Jag har flera vänner som har gått igenom den krångliga processen med adoption från utlandet och även om det finns ett gott syfte med att ta föräldralösa barn från tredje världen till ett bättre liv i vårt land så kommer en mer organiserad adoptionsverksamhet i Sverige också vara efterfrågad. Här finns dessutom möjligheten att för barnets del i framtiden lättare kunna ta reda på sitt biologiska ursprung och slippa en del av de identitetskriser som drabbar adopterade barn.
Så sluta skratta åt Gomér förslag och läs vad det faktiskt är hon vill säga. Att hon personligen har en nollvision om aborter innebär inte att hon har ett krav på att politikerna inför ett förbud av aborter men en vilja att minska antalet aborter, och det är väl inget fel i att se alternativ till kirurgiska ingrepp?
Men om man tänker efter och läser hennes tidigare uttalanden så förstår man ju vad hon är för en typ egentligen – speciellt om man haft oturen att leva nära henne.
Men det jag vänder mig mot i diskussionen är inte vad man tycker och tänker om Gunilla Gomér. Själv har jag ingen åsikt om henne förutom att jag kan tycka att det är otydligt i denna intervju vems åsikt hon förespråkar med tanke på ordförandeskapet i Ja till livet. Eftersom SVT hänvisar till henne som KD så blir det än mer olyckligt.
Det jag vänder mig mot är att när abort som begrepp ifrågasätts eller när man ser alternativa lösningar så ifrågasättas så möts man i media av en vägran att lyssna på själva budskapet. Det som är centralt i det Gomér säger är inte att HON har en nollvision för aborter utan att hon förespråkar inhemsk adoption som ett alternativ.
Bra och tänkvärda synpunkter
Jo, fast man funderar inte så mycket på vad man kräver av kvinnorna som ska genomgå en graviditet. Den här myten om att abort används lättvindigt och som ett preventivmedel–lägg av, de fallen där det inte är sant är för många. Alla kvinnor jag känner som gjort en abort har gjort det av synnerligen tvingande skäl: medicinska (graviditeten innebär en fara för deras liv), ekonomiska, försäkringsmässiga (studentförsäkringar täcker inte graviditetsvård för utländska studenter), åldersskäl (de var femton, båda två)…och även om du säger att ni inte är ute efter att förbjuda aborter helt så undrar jag hur ni har tänkt, egentligen. För det är väldigt lätt att uttala sig lättvindigt om att aborter används som ett preventivmedel–majoriteten av svenskar som gör sexdebut vid 16 gör det med någon de är i ett förhållande med, i nyktert tillstånd, och ja, de använder skydd. Men olyckor händer. Och våldtäkter händer. Och situationer man inte kan förutsäga händer. Jag förstår inte detta ständiga fokus på–ja, vad? Skrämmande höga aborttal i jämförelse med vad? Och vem tycker ni ska bestämma om kvinnor måste bära barnet graviditeten ut? Och vem ska betala för det? Hur har ni tänkt, KD?
Kvinnan ska bestämma om den vill bära barnet graviditeten ut, det har jag inte ifrågasatt och inte heller KD’s officiella hållning säger något om det.
Jag ser absolut att det finns tillfällen när abort kan vara enda utvägen, men det du gör nu är precis det jag vänder mig mot i svaret ovan till Johanna. Lyssna på vad det är Gomér vill säga som huvudämne i intervjun inte det som SVT sätter som rubrik.
Precis som du nämner finns det skäl till abort, men av de över 30000 årliga aborter som genomförs så finns det även de som kunde erbjudits andra alternativ och tackat ja. Jag tycker inte man skall tvingas adoptera, men en organisation för inhemsk adoption som kan kontaktas av kvinnan som alternativ till abort är ett sätt att ge fler möjligheter.
Fast ni förutsätter på något sätt att kvinnor som blir gravida inte vet om att adoptionsmöjligheten finns. Alla vet det. Det är ingen nyhet. Det är ett ganska stort åtagande att ta på sig en graviditet, både kroppsligt och psykiskt. Om man nu ska tala om psykiska påfrestningar som abort kan innebära (och inte alltid gör det), så måste man också ta upp att graviditeter utan tvivel är något som påverkar ens liv väldigt mycket. Vissa har den möjligheten; andra har det inte. Och det är kvinnans val, det säger ju du också. Så vad är det ni vill?
Jag har för övrigt inte ens läst SVTs artikel, jag vände mig mot det du sade om ”skrämmande höga aborttal” och att man diskuterar det hela på ett sätt som fullständigt tar bort de där aborterna som är nödvändiga (enligt kvinnorna själva–för visst var de de som skulle få välja?).
Skrämmande höga aborttal som begrepp står jag för. 37000 potentiella människoliv är många, oavsett när man anser att livet börjar.
Och ja, kvinnorna ska få välja.
En intressant sak med ett inhemskt adoptionscentrum är att det skulle kunna göra det enklare för homosexuella att adoptera, detta eftersom de flesta länder inte tillåter att homosexuella par adopterar barn från deras länder, men i Sverige är det tillåtet. Så detta skulle kunna innebära en möjlighet där som visserligen då står i kontrast till en annan fråga där KD är splittrat, d.v.s. om homoadoptioner skall vara tillåtna eller ej.
Men lite komiskt är det faktiskt…
Hej!
Jag uppfattar det du skriver som att du argumenterar för ofrivilligt surrogatmödraskap. Vad tror du om frivilligt surrogatmödraskap istället? Då kan ju surrogatmodern t o m insemineras med mannens spermier, om det är kvinnans reproduktionsorgan som är orsaken till problemet.
Dessutom är det en myt att det är svårt att adoptera bort barn i Sverige. Det är väldigt enkelt och det ordnar de sociala myndigheterna utan problem. Men det finns ingen tradition, inga önskemål och inget tryck på ofrivilligt gravida att göra det. Det är nog snarare det som Gunilla Gomér vill ändra på, att öka möjligheterna att påverka abortpatienter att föda sitt barn, vilket jag tror skulle öka de psykiska påfrestningarna på dem som redan sitter i en så svår situation.
/Amelie
Surrogatmödraskapet är jag dåligt insatt i och tänker inte kommentera i nuläget, hoppas du har överseende med det Amelie.
Gällande adoptioner i övrigt så har du precis analyserat mig rätt i det jag sett som positivt med Gomérs förslag. Istället för att välja mellan att behålla barnet eller göra abort så bör adoption erbjudas som ett val, lika möjligt som de andra två.
Att bli ofrivilligt gravid är utan tvekan en chockartad situation som kräver varsam hand med kvinnan som är gravid. Och när alternativet blir att välja mellan liv (föda barnet) eller avsluta liv (abort) så blir det svartvitt. Varför inte erbjuda adoption som ännu ett alternativ?
Detta kommer inte väljas av alla, och kanske inte passar alla, men för en del kan det bli en bättre lösning. För föräldrarna som adopterar blir det en fantastisk lösning på en enormt stor längtan .
Men det alternativet finns redan. Jag har självklart inget principiellt emot ett adoptionscentrum för svenskfödda barn, förutom att det skulle kosta väldigt mycket pengar och onödiga resurser om inte antalet svenskfödda adoptionsbarn ökade väldigt dramatiskt. Ett adoptionscentrum för 20 barn om året fungerar inte. Tror du att det skulle bli mer uppenbart att adoption är ett alternativ om det fanns ett sådant adoptionscentrum, så att antalet barn ökade så dramatiskt? Jag tror inte det. Det enda sättet att öka antalet svenska adoptioner är att införa en medveten strategi att försöka påverka ofrivilligt gravida att föda barnet. Det är där abortförespråkarna måste sätta fokus för debatten, men det är också där det börjar bli mer kontroversiellt.
/Amelie
Erbjuds de en kontakt med adoptionscentrat? Det är så att säga kärnfrågan i min diskussion.
Precis, det borde vara kärnfrågan! Men i debatten hörs endast att det är så svårt att adoptera bort barn i Sverige.
Om kvinnan frågar om det själv så erbjuds hon naturligtvis en sådan kontakt med de sociala myndigheterna. Jag tror inte heller att någon i en sådan situation skulle försöka pressa henne att göra abort.
Men om hon har fattat beslutet att göra abort erbjuds hon ingen sådan kontakt. Anledningen, som jag har uppfattat det, är att abort är ett tillräckligt svårt beslut för många att fatta, att man utsätter kvinnan som just har fattat beslutet för så mycket psykisk press med en sådan fråga att man bör undvika det.
/Amelie
Ja, precis–det finns! Kvinnor vet att man kan göra det! De som har den möjligheten väljer det redan! Tack.
Det är oerhört viktigt det du påpekar–just att man verkar vara ute efter att öka möjligheterna att påverka abortpatienter att föda sitt barn. Det är både problematiskt och ganska respektlöst eftersom det förutsätter en ganska konstig syn på hur kvinnor resonerar–tror man att möjligheten inte har gått upp för dem? Tror man inte att de som kan gör det?
Varför ska abort vara någon annans business förutom de personer som väljer att göra detta? Varför ska någon jävla politiker stå och säga att man borde ”adoptera bort i stället” när det UPPENBARLIGEN är en miljon gånger värre för kvinnan i fråga att gå 9 månader, föda barnet och sen GE BORT DET. Hur sjuk får man vara?
För att det är många personers business, t.ex. de som utför aborten.
Men för att besvara ditt arga inlägg kort och sakligt så är det enda jag förespråkar att inhemsk adoption skall organiseras bättre och erbjudas som ett ALTERNATIV, inte som ett krav.
De som utför aborter har valt det jobbet själva.
Ingen annan än kvinnan (och förhoppningsvis hennes partner) har med saken att göra.
Argumentet om potentiella liv är religion. Varje gång man pökar med kondom eller p-piller väljer man, med en viss sannolikhet, bort ett potentiellt liv. Många av Er vill förbjuda preventivmedel helt och vi är inte intresserade av att ge efter en millimeter tillbaka till ”the dark ages”.
”Många av Er vill förbjuda preventivmedel helt och vi är inte intresserade av att ge efter en millimeter tillbaka till ”the dark ages”.”
Niklas: man ska inte dra alla över en kam åt något håll. Katolska kyrkan är så vitt jag vet de enda som varit mot preventivmedel. Att jag inte står bakom den åsikten framgår klart och tydligt i ovanstående inlägg och tidigare inlägg på denna blogg.
Din argumentation förutsätter väl att barnets välstånd inte räkas?
Jag förstår inte riktigt vad du menar med din fråga.
Om du syftar på barnet som fostret så vill jag inte hamna i debatten kring när ett foster blir ett barn och när det är ett liv etc. för då har vi en ännu större debatt än nödvändigt igång.
Om du syftar på barnet som adopteras bort så kommer det barnet till ett hem där det är efterlängtat och älskat.
Förstår att du även kan mena om barnet är friskt eller ej. Det är ytterligare en faktor att ta hänsyn till och där kommer vi in på ytterligare en debatt gällande t.ex. fostervattensprov m.m. som ajg inte heller vill blanda in i denna debatt..
Detta argument stör mig nästan mest av alla. Barnets välstånd är ju minus när det inte ens tillåts existera, när det inte får leva. Med det resonemanget ska vi t ex döda andra som inte har optimala levnadsförhållanden – handikappade, sjuka osv? Barnet finns redan, det är för sent att ångra att det skapades.
Du verkar missa hela grundproblematiken med abort, Sella. Om abort bara vore ett medicinskt ingrepp som vilket som helst, DÅ vore det enbart kvinnans ensak. Nu är det ju dock så att det är ett mänskligt liv i magen och de flesta av oss ger det livet den mest fundamentala mänskliga rättigheten.
Nej, de flesta av oss ger INTE ett foster samma rättigheter som vi ger andra människor.
Det var just denna diskussion jag vill lämna därhän i just denna debatt…
Och du, Martin, verkar missa det faktum att det inte är du som vid en kvinnas oönskade graviditet har någon som helst rätt att bestämma hennes val. För övrigt bör du inte generalisera på det nedlåtande sätt du gör, ”de flesta av oss” står nämligen bakom tanken på att rättigheten i första hand ligger hos kvinnan, inte pro-life slogans.
Vem vill byta ”skrämmande höga aborttal” mot skrämmande höga adoptionstal?
Adoption är ett u-landsproblem, precis som svält, barnarbete och organhandel. Människor adopterar bort sina barn för att de är tvungna, inte för att de har valt det. Det är också därför som det inte finns mycket inhemsk adoption i Sverige. Vi lever inte i ett u-land. Folk tvingas inte till fruktansvärda saker. INGEN VÄLJER ATT ADOPTERA.
Mikael: du har absolut en poäng och i mitt tycke skulle inte valet stå mellan dessa två val. Som nämnt tidigare är det möjligheten till det tredje alternativet jag vill se. Men viktigast är att förebygga behovet att ens behöva göra abort. Då tror inte jag på Gomérs nollvision utan mer pengar till ungdomsmottagningar m.m.
Adoption är inte en service för barnlösa. Att tvinga kvinnor att genomgå graviditeter och förlossningar och samtidigt veta att detta barn vill jag egentligen inte ha, är absurt, barockt och totalt omänskligt. Det är ett stort svek både mot föräldrarna och barnen. Den adoptionsrörelse som finns idag finns inte där för att barnlösa i väst ska kunna försörjas med barn. Den finns där för att dessa barn tvingas att födas just på grund av ett sånt synsätt som Gunilla Gomér uppvisar. Dessa barn adopteras för att de finns, och för att det finns människor som vill göra vad de kan för att ge dem en uppväxt och ett liv.
Och ja, jag vet att det finns mycket synism och korruption inom adoptionsvärlden. Det är sorgligt och skrämmande. Jag tror inte att vi skulle göra saken bättre om också vi gav oss in som aktör där.
Hur många barn har du själv fött? Hur många gånger har du varit gravid? vet du om att kvinnor som blir ofrivilligt gravida inte är monster och psykopater utan älskar sitt ofödda barn och mår skit över att göra abort. Vet du om att det är en hel del hormoner i kroppen när man är gravid och föder barn. Den känslan, den kärleken och den lyckan går inte att beskrivas i ord. Att lämna bort ett barn vid födseln är grymt och sjukt!
ursäkta, skrev på fel ställe…
Hej! Jag har en underbar dotter själv och har av naturliga skäl inte fött henne.
Jag förespråkar inget annat än valfriheten men tycker Gomér har rätt i punkten angående ett alternativ till.
Läs vad jag har skrivit.
Och att kvinnor är psykopater som gör abort ha jag inte heller utryckt. Du lägger ord i min mun jag inte sagt.
Jag håller med dig i att adoption inte är en service för barnlösa. Sedan känner jag inte igen mig i den verklighet du beskriver. Jag har tre barn genom adoption, från ett land där abortlagstiftningen ser ut som den svenska och jag har barn vars mödrar har gjort ett aktivt val: att föda våra barn trots att omständigheterna inte gjorde föräldraskap möjligt, trots tillgång till abort. På vilket sätt deras beslut är ett svek mot dem själva och barnen förstår jag inte! Jag är varje dag evigt tacksam för mina barns biologiska föräldrars modiga och svåra beslut. Jag skulle tro att de barn som föddes och som jag nu nattar varje kväll de allra flesta dagar är glada för att de finns till .
Varför vill du förvägra svenska kvinnor enklare möjlighet till adoption inklusive det omfattande (jämfört med det stöd svenska myndigheter kan ge) som mina barns biologiska mödrar har fått det av i en svår situation?
Jag tycker att det hela är ganska cyniskt. Barn är väl ingen handelsvara? Naturligtvis vore det bra om antalet aborter sjönk – det vore bättre om till exempel tonåringar skyddade sig ordentligt och för kvinnans egen del är det förstås bättre att använda preventivmedel än att behöva gå igenom en abort. Men att göra om frågan till att handla om adoption istället ”nu när du ändå råkat bli ofrivilligt gravid kan du väl ta och föda barnet och ge bort det istället?” känns märkligt.
Att genomgå en abort är inget man gör lättvindigt. Men att föreslå att någon ska bära på ett barn i nio månader, med allt vad det innebär, sedan föda barnet och låta någon annan ta hand om det – det måste vara något av det grymmaste man kan föreslå.
Bra svarat! Men vi är ju kvinnor och har man dessutom fött barn själv så vet man mycket mer om det än en man!
Jag är en svensk unge som adopterades bort på 40-talet på grund av den tidens syn på ogifta mödrar. Jag har klarat mig bra men lever i en identitetskris det har jag förstått.
Det syns inte på mig att jag är adopterad men jag har ofta hört hur andra människor talar om adopterade. Hur syskon tar avstånd från det syskon som en gång adopterades bort. Ska vi nu ha tillbaka allt detta igen det som jag trodde vi lämnat bakom oss. Ogifta kvinnor ses det inte ned på som förr, de har fått möjlighet att ta hand om sina barn om de vill, vill de inte ska ingen tvinga dem att gå graviditeten ut för att sedan adoptera bort det. Det är en otroligt syniskt uttalande för att några rikemanskärringar ska få ett barn att visa upp. Så är det nämligen.
Jag blir ledsen när jag läser din upplevelse av att bli adopterad. Men jag tror att de barn som adopteras idag får en kärleksfull uppväxt. Och de som adopterar idag är inte ”rikemanskärringar” utan par som lägger sina sparpengar på ett barn att älska över allt annat.